Vad är pankreatisk fistel?

Den mänskliga kroppen är ett otroligt komplext och samtidigt harmoniskt fungerande system. Varje organ inom detta system har sin egen funktion och sitt eget värde. Ett av dessa organ är bukspottkörteln, som arbetar i det fördolda djupt inne i vår buk och vars namn vi ofta inte ens känner till. Bukspottkörteln är en avgörande del av kroppen eftersom den ansvarar för både matsmältningen och regleringen av blodsockret. Emellertid kan problem med bukspottkörteln ibland uppstå. Ett av dessa problem är det som kallas “bukspottkörtelfistel”, vilket är en onormal förbindelse där bukspottkörtelvätska sipprar ut.

Tänk på ditt hems vattenledningar. Precis som när ett vattenrör spricker eller läcker och vattnet rinner in i ett oönskat område, kan de enzymer och utsöndringar som bukspottkörteln bär med sig läcka ut i delar av kroppen där de inte ska vara. Denna läckage, eller “felaktiga förbindelse”, kallas för en bukspottkörtelfistel. Detta är en situation som bör tas på största allvar, eftersom bukspottkörtelns utsöndringar innehåller kraftfulla matsmältningsenzymer som kan skada omgivande vävnad och leda till olika komplikationer.

Vad är exakt bukspottkörtelns funktion?

Bukspottkörteln är ett organ som ligger bakom magen, djupt inne i bukhålan. Även om vi inte hör talas om det varje dag, spelar den en mycket viktig roll i vårt matsmältningssystem och i regleringen av blodsockret:

Produktion av matsmältningsenzymer

Bukspottkörtelns huvudsakliga funktion är att producera enzymer som hjälper till med nedbrytningen av proteiner, fetter och kolhydrater. Dessa enzymer utsöndras från bukspottkörteln mot tunntarmen (tolvfingertarmen), vilket möjliggör nedbrytning av maten vi äter, så att vi får maximal nytta av näringsämnena.

Till exempel produceras lipas, ett enzym som hjälper till att bryta ner fetter, av bukspottkörteln. Om bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med detta enzym kan de fetter vi äter inte brytas ner ordentligt.

Reglering av blodsocker

Bukspottkörteln reglerar blodsockret genom att utsöndra hormoner såsom insulin och glukagon. Insulin sänker blodsockret medan glukagon höjer det. När de kolhydrater vi äter dagligen höjer blodsockret, balanserar bukspottkörteln detta genom att utsöndra insulin.

Diabetes uppstår när bukspottkörteln inte kan producera insulin eller när den producerade insulinen inte fungerar effektivt.

Bukspottkörteln fungerar som en “dubbel avdelning” i en fabrik, som både producerar (matsmältningsenzymer) och hanterar (reglerar blodsocker via hormoner). Dessa kritiska funktioner visar hur allvarliga konsekvenser en störning i strukturen eller utsöndringskanalerna i bukspottkörteln kan ha.

Hur uppstår en bukspottkörtelfistel?

Ordet “fistel” avser generellt ett onormalt kanal som bildas mellan ett organ eller vävnad och en annan struktur. När det gäller bukspottkörteln innebär detta att bukspottkörtelvätska som sipprar ut från dess kanaler eller vävnad läcker in i ett annat organ eller vävnad.

I vissa fall kan denna läckage nå hudytan, och då kallas det en “extern bukspottkörtelfistel”. Om bukspottkörtelvätskan läcker in i bukhålan eller i ett annat organ, kallas det en “intern bukspottkörtelfistel”.

Men varför och hur uppstår en bukspottkörtelfistel?

Kirurgiska ingrepp: En av de vanligaste orsakerna är operationer relaterade till bukspottkörteln, exempelvis borttagning av bukspottkörtelns huvud (Whipple-operation) eller borttagning av bukspottkörtelns svans (distal pancreatektomi). Om integriteten hos bukspottkörtelns kanal störs under operationen, eller om en liten läckage uppstår vid suturlinjen efter operationen, kan bukspottkörtelvätskan läcka ut och leda till bildandet av en fistel.
Pankreatit (bukspottkörtelns inflammation): Bukspottkörtelns inflammation, särskilt vid akut eller kronisk pankreatit, kan störa vävnadens integritet och skada kanalerna. Detta skapar en miljö där bukspottkörtelvätskan kan läcka ut i omgivande vävnad.
Trauma och olyckor: Kraftiga slag mot buken (till exempel vid trafikolyckor eller fall från höjd) kan orsaka skador på bukspottkörtelvävnaden. En bristning i vävnaden eller kanalen i bukspottkörteln kan med tiden utvecklas till en fistel.
Bukspottkörtelpseudocyst: Efter pankreatit eller trauma kan vätskeansamlingar (pseudocystar) bildas i bukspottkörteln, vilka kan brista mot omgivande vävnad eller organ. Detta gör att den bukspottkörtelvätska som finns i cysten läcker ut och bildar en fistel.
Medfödda anomalier: Hos vissa personer kan bukspottkörtelkanalens struktur vara medfödd annorlunda (till exempel vid pancreas divisum), vilket påverkar körtelns dräneringssystem, orsakar tryck och leder till läckage.

Bukspottkörtelvätskan innehåller kraftfulla matsmältningsenzymer och ämnen som bikarbonat. Därför kan en läckage av denna vätska utanför den avsedda kanalen orsaka allvarlig irritation, inflammation och vävnadsskador. Precis som när ett vattenrör spricker och vattnet förstör färg, väggar eller golv, har bukspottkörtelvätskan potential att skada vävnader.

Hos vem är risken för bukspottkörtelfistel högre?

Inte alla har samma risk för bukspottkörtelfistel. Hos vissa personer ökar risken särskilt på grund av vissa sjukdomar eller vanor:

Rökare: Rökning skadar inte bara många organ i kroppen, utan minskar även bukspottkörtelns vävnads förmåga att läka. Dessutom kan det negativt påverka hälsan hos bukspottkörtelns kanaler.
Fetma (hög BMI): Hos personer med hög kroppsmassindex kan vävnadens läkningsförmåga vara nedsatt. Fetma kan också öka risken för komplikationer efter operation.
Åldersfaktor: Med stigande ålder minskar generellt vävnadens förmåga att läka, vilket kan öka risken för fistel efter operation.
Mjuk bukspottkörtelvävnad: Intressant nog, ju mjukare bukspottkörteln är, desto känsligare är den under operationen och desto sämre håller suturerna. Detta ökar ofta risken för fistel hos patienter som opererats på bukspottkörteln.
Litet bukspottkörtelkanal: Om bukspottkörtelkanalen är trång (t.ex. 3 mm eller mindre) ökar risken för läckage vid suturer eller anastomoser under kirurgiska ingrepp.

Dessutom är risken för att utveckla en fistel högre hos personer med en långvarig historia av pankreatit eller som tidigare genomgått ett allvarligt trauma mot buken, jämfört med den normala populationen.

Vilka symtom kan vi stöta på?

Symtomen på en bukspottkörtelfistel kan variera beroende på om fisteln är intern eller extern och vilken riktning vätskan läcker. Allmänt är de vanligaste symtomen:

Dränage genom huden (extern fistel):

Om bukspottkörtelvätskan når hudytan, till exempel via en öppning vid operationssnittet eller i bukväggen, kan man märka att en klar, ibland klibbig vätska sipprar ut. Denna vätska innehåller en hög koncentration av matsmältningsenzymer, vilket kan orsaka irritation och rodnad i den omgivande huden.

Buksmärta och svullnad (intern fistel):

Om det handlar om en intern fistel kan bukspottkörtelvätskan läcka in i bukhålan eller in i ett annat organ. Detta kan leda till inflammation, svullnad, ömhet och smärta i buken. Om fisteln öppnar sig mot pleurahålan (lungmembranet) kan det även ge problem som andningssvårigheter och bröstsmärtor.

Feber och tecken på infektion:

Den irritation och inflammation som orsakas av den läckande bukspottkörtelvätskan kan ge upphov till systemiska infektionstecken såsom feber, frossa och allmän sjukdomskänsla.

Kontinuerlig vätskeläckage eller vätskeansamling i lungorna (pancreatisk pleuraeffusion):

Om bukspottkörtelvätskan passerar diafragman och når brösthålan (pancreatico-pleural fistel) kan återkommande pleuraeffusion (vätskeansamling mellan lungmembranen), hosta och andningssvårigheter uppträda. Detta kan vid första anblick likna lungsjukdomar.

Viktnedgång och näringsstörningar:

Vid kroniska eller långvariga fistlar kan absorptionen av näringsämnen försämras. Eftersom bukspottkörtelns enzymer läcker ut, kan inte tillräcklig matsmältning ske i tarmen, vilket kan leda till aptitlöshet, viktnedgång och näringsbrist.

Ibland kan små läckor förekomma som inte ger tydliga symtom. Därför, om du upplever ovanliga symtom i bukområdet, särskilt om du nyligen genomgått en operation relaterad till bukspottkörteln eller gallvägarna, bör du snarast söka medicinsk hjälp.

Hur diagnostiseras en bukspottkörtelfistel?

När man misstänker en bukspottkörtelfistel utförs en rad undersökningar för att bekräfta diagnosen och hitta ursprunget till läckan.

Blod- och dränvätsketester

Amylasnivåer: Amylasnivån mäts i antingen fistelutsläppet eller den vätska som samlats i bukhålan. Amylas är ett av bukspottkörtelns enzymer; om detta värde är minst tre gånger högre än normalt, misstänks en vätskeläckage från bukspottkörteln.
Lipasnivåer: På liknande sätt kan lipasnivåerna stödja diagnosen. Om lipasnivån är 1000 IU/L eller högre indikerar det starkt en läcka från bukspottkörteln.

Bilddiagnostiska metoder

Ultraljud: Detta är en enkel, snabb och ofarlig metod som kan användas i första hand. Den kan upptäcka vätskeansamlingar eller cystliknande strukturer i bukhålan.
CT (datortomografi): Denna metod är den vanligaste för att få en detaljerad bild av bukhålan. Med en CT-skanning kan strukturen hos bukspottkörteln och omgivande vävnader, samt eventuella abscesser eller vätskeansamlingar, tydligt ses.
MRCP (magnetresonanskolangiopankreatografi): En MR-teknik som används för att få en mer detaljerad bild av gall- och bukspottkörtelkanalerna. Med denna metod kan onormala förhållanden eller blockeringar orsakade av fisteln upptäckas i kanalsystemet.
ERCP (endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi): En metod som kan användas både för diagnos och behandling. En endoskop förs in via munnen till tunntarmen, där ett speciellt kontrastmedel injiceras i gall- och bukspottkörtelkanalerna. På så sätt kan kanalerna ses direkt och, om nödvändigt, kan ingrepp såsom stentplacering utföras.

Klinisk bedömning och fysisk undersökning

Patientens symtom, platsen för smärtan, färgen, varaktigheten och mängden av utsöndringen ger läkaren vägledning. Vid en fysisk undersökning kan ömhet, svullnad och tecken på vätskeansamlingar i buken upptäckas.

De data som erhålls under diagnosprocessen hjälper till att bestämma fistelns grad och allvar. För varje bukspottkörtelfistel gäller att den inte är likadan; vissa kan vara milda och läka spontant, medan andra kan kräva intensiv behandling.

Vilka problem kan en bukspottkörtelfistel orsaka?

Bukspottkörtelfistlar kan ibland förlöpa tyst, men de kan också leda till allvarliga komplikationer. Med tanke på den kemiska sammansättningen och potentialen hos bukspottkörtelns utsöndringar blir det tydligt varför dessa komplikationer kan vara farliga.

Intraabdominella abscesser och infektioner

När bukspottkörtelvätskan läcker in i bukhålan kan det leda till inflammation. Denna inflammation kan ibland utvecklas till en abscess där bakterier förökar sig. Då kan det bildas “varfyllda fickor” i buken, vilket medför både kraftig smärta och hög feber. Behandlingen kräver vanligtvis dränage (avlägsnande av vätskan) och användning av antibiotika.

Fördröjd magtömning

Bukspottkörtelfistlar kan fördröja magtömningen på grund av den inflammation eller de adhäsioner som bildas i buken. Patienten kan uppleva att hen blir mätt snabbt, samt ha symtom som illamående, kräkningar och uppblåsthet efter måltider.

Blödningar och hemoragiska komplikationer

När bukspottkörtelns enzymer kommer i kontakt med blodkärlen kan de försvaga kärlväggen och orsaka erosion, vilket kan leda till allvarliga blödningar (såsom “postpancreatektomi-blödning”). Blödning är en akut situation som kräver omedelbar åtgärd.

Sepsis och multipel organdysfunktion

Den lokala inflammationen orsakad av bukspottkörtelfisteln kan med tiden sprida sig i blodet och leda till en systemisk reaktion (sepsis). Detta börjar med hög feber, frossa och låg blodtryck och kan utvecklas till organdysfunktion, vilket kan få dödliga konsekvenser.

Samlingar av bukspottkörtelvätska (pseudocystor)

Så länge läckan fortsätter kan bukspottkörtelvätskan ansamlas i buken eller i en annan kammare. Denna ansamling kan med tiden omges av ett kapsel, vilket bildar det man kallar en “pseudocyst”. Om pseudocysten blir stor kan den orsaka trycksymtom (till exempel tarmobstruktion eller smärta) eller risk för bristning.

Långvarigt dränage och hudproblem

Vid externa bukspottkörtelfistler kan en kontinuerlig läckage genom huden leda till hudirritation, sår och elektrolytobalanser. Ett stort förlust av bukspottkörtelvätska kan rubba kroppens vätske- och elektrolytbalans, vilket kan ge upphov till allvarliga metabola problem.

Med tanke på alla dessa komplikationer är det av yttersta vikt att agera snabbt vid diagnos och behandling av en bukspottkörtelfistel, för att minimera de potentiellt negativa konsekvenserna.

Vilka behandlingsmetoder finns det?

Behandlingen av en bukspottkörtelfistel varierar beroende på fistelns orsak, storlek, placering och patientens allmänna tillstånd. Dessa behandlingar sträcker sig från konservativa (icke-kirurgiska) metoder till mer invasiva ingrepp.

Konservativ behandling (övervakning och stödjande vård)

Näringsstöd: Patientens näringstillförsel är mycket viktig. För att stödja intaget av energi och protein rekommenderas ofta enteral näring (särskilt via tunntarmen). Total parenteral näring (TPN) kan också användas, men betraktas oftast som ett sekundärt alternativ eftersom det inaktiverar tarmarna.
Somatostatinanaloger (såsom Octreotide): Dessa läkemedel kan minska mängden enzymer som bukspottkörteln utsöndrar, vilket kan hjälpa till att stänga fisteln. Även om det fortfarande är omtvistat huruvida denna behandling förkortar “fistelstängningstiden” används den som stödjande behandling på många centra.
Övervakning av dränage: Om det finns en extern läckage övervakas mängden noggrant. Stödjande behandling ges för att förhindra vätskeförlust och elektrolytobalans.

Endoskopiska ingrepp

ERCP och stentning: Med endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP) kan man identifiera läckaget i bukspottkörtelkanalen och placera en stent i kanalen. Denna stent säkerställer att bukspottkörtelvätskan följer rätt väg (mot tolvfingertarmen), vilket minskar trycket på fistelområdet och ger möjlighet för fisteln att stänga sig.
Dränage under endoskopisk ultraljud (EUS): Vätskeansamlingar eller pseudocystor i buken eller runt bukspottkörteln kan dräneras genom att en stent placeras via munnen (mot magen eller tarmen) under vägledning av endoskopisk ultraljud. Denna metod förhindrar extern läckage och påskyndar läkningsprocessen av fisteln.
Percutana ingrepp (radiologisk dränage)
Under vägledning av bilddiagnostiska metoder, såsom ultraljud eller CT-skanning, kan en drain placeras genom huden i det område där vätska har samlats. Denna drain avlägsnar den samlade vätskan. I vissa fall kan denna metod minska trycket på fisteln så att den stängs spontant. Ibland krävs en långvarig drain.

Kirurgisk behandling

Resektion av fistelkanalen och anastomoser: Vid externa bukspottkörtelfistler eller när bukspottkörtelkanalen är helt avskild (disconnected pancreatic duct) kan det skadade segmentet kirurgiskt avlägsnas, eller så kan en intern dränage skapas genom att bukspottkörteln anastomoseras med tarmen.
Distal pancreatektomi: Om det finns en lokaliserad, behandlingsresistent läcka i bukspottkörtelns svans kan en kirurgisk borttagning av en del av bukspottkörteln (distal pancreatektomi) övervägas.
Bypass och fistulojejunostomi: I vissa fall kan fistelbanan direkt anslutas till tunntarmen, så att bukspottkörtelvätskan leds in i tarmen istället för utanför.
Andra metoder och experimentella tekniker
Fibrinlim eller vävnadslim: Speciella limämnen som appliceras endoskopiskt eller kirurgiskt på fistelöppningen kan hjälpa till att stänga fistelkanalen.
Moderna endoskopiska apparater (t.ex. Lumen-Apposing Metal Stent – LAMS): Dessa används allt oftare under de senaste åren vid dränage av vätskeansamlingar såsom pseudocystor och inkapslad nekros, och kan även bidra till läkning av fistlar.

Varje patients bukspottkörtelfistel är unik. Därför bör behandlingsstrategin utformas med hänsyn till patientens allmänna hälsa, behovet av näringsstöd, orsaken till fisteln och de anatomiska egenskaperna. Ibland kan en liten fistel stängas enbart med medicinsk behandling, medan en mer komplicerad situation kan kräva ett mer avancerat kirurgiskt ingrepp.

Hur kan vi förebygga detta?

Visst, det är inte möjligt att helt förebygga alla situationer, men det finns vissa åtgärder som kan vidtas för att minska risken för bukspottkörtelfistel och påskynda återhämtningen efter en operation:

Rökning minskar bukspottkörtelns och andra organens läkningsförmåga. Att sluta röka före och efter kirurgiska ingrepp är inte bara viktigt för att minska risken för komplikationer, utan också en stor hälsoförbättrande åtgärd. En balanserad kost rik på protein samt att sänka en hög kroppsmassindex ökar läkningsförmågan hos alla vävnader, inklusive bukspottkörteln. Fetma är en betydande riskfaktor för kirurgiska komplikationer. Om en större operation på bukspottkörteln (t.ex. pankreatikoduodenektomi) är nödvändig, kan val av erfarna kirurger inom området minska komplikationerna. Erfarenheten från den kirurgiska enheten och de använda teknikerna påverkar andelen POPF (postoperativa bukspottkörtelfistler). Att låta dränerna sitta kvar längre än nödvändigt efter operationen kan ibland öka risken för fistel. Moderna protokoll rekommenderar att dräner tas bort så snart enzymnivåerna i dränvätskan är låga.

När bör man söka vård?

En bukspottkörtelfistel kan ibland börja tyst, men även manifestera sig med tydliga symtom. Vid misstanke är tidig diagnos och behandling avgörande. I följande situationer bör du absolut söka medicinsk hjälp:

Bestående buksmärta och svullnad: Särskilt i övre delen av buken kan ihållande smärta, en känsla av ökat tryck eller mättnad efter att ha ätit vara en varningssignal för ett oväntat problem med bukspottkörteln.
Utsöndring från ett öppet sår på huden: Om det läcker en klar, klibbig vätska med högt enzyminnehåll från operationsområdet eller en öppning i bukväggen, kan detta vara bukspottkörtelvätska. Detta kan orsaka hudirritation och smärta.
Feber, svaghet, frossa: Vid bukspottkörtelfistler som åtföljs av infektion kan dessa symtom vara allvarliga. Särskilt vid hög feber och allvarlig svaghet är det viktigt att söka sjukhusvård.
Andningssvårigheter, bröstsmärtor, ihållande hosta: Om bukspottkörtelvätskan läcker in i brösthålan (pancreatico-pleural fistel) kan det leda till vätskeansamling i lungorna, vilket ger symtom som andningssvårigheter och hosta. Detta kan vid första anblick likna lungsjukdomar.
Plötslig viktnedgång och näringsstörningar: Matsmältningsbesvär efter måltider, långvarig diarré eller fettrik avföring (steatorrhea) kan indikera att bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med enzymer, vilket kan vara tecken på en bukspottkörtelfistel.
Plötslig och kraftig buksmärta, tecken på blödning: Plötsliga, skarpa buksmärtor, blod i avföring eller i dränvätskan, blek hud eller yrsel kräver omedelbar medicinsk intervention.

Att söka hjälp tidigt ökar chanserna för en lyckad behandling och förhindrar allvarliga komplikationer. Det är av avgörande betydelse att personer med en historik av bukspottkörteloperationer eller sjukdomar inte dröjer med att kontakta vården vid ovanliga symtom.

Vad är den viktigaste frågan om bukspottkörtelfistel?

Bukspottkörtelfistel är ett allvarligt tillstånd som ofta uppstår efter bukspottkörteloperationer eller vid inflammationer och trauman i bukspottkörteln. Det kan ibland börja som en liten läcka, men över tid leda till allvarliga infektioner, interna blödningar och till och med multipel organdysfunktion. Tidig diagnos och effektiv behandling är de mest effektiva sätten att förhindra dessa komplikationer.

Allt detta visar att en bukspottkörtelfistel är en form av “läcka”. Precis som en spricka i vattenledningen i ditt hem, som om den inte repareras i tid kan leda till stora kostnader och skador, fungerar en liknande mekanism vid en bukspottkörtelfistel. Därför bör personer som har genomgått operation på bukspottkörteln eller har problem som pankreatit inte bagatellisera situationen om de efter operationen eller vid oväntade symtom märker förändringar.

Även om namnet kan låta komplext, kan kunskap om bukspottkörtelfistel och att känna igen symtomen vara livsavgörande med enkla åtgärder. En balanserad kost, en hälsosam livsstil och att undvika rökning, tillsammans med regelbundna läkarbesök, spelar en viktig roll i hanteringen av bukspottkörtelproblem, liksom vid andra sjukdomar.

Om diagnosen bukspottkörtelfistel har ställts, eller om misstankar finns, bör man noggrant följa den behandlingsplan som rekommenderas av specialiserade läkare och övervaka situationen noggrant. Vid behov utförs kirurgiska eller endoskopiska ingrepp; ibland kan problemet lösas med enbart konservativa metoder. Det bör understrykas att varje patient är unik och att behandlingen bör anpassas individuellt.

Vår kropp är ett unikt “rum” som tillhör oss. En störning i någon av dess “väggar” (t.ex. i bukspottkörteln) kan försämra vår livskvalitet eller till och med leda till större problem. Det viktiga är att tidigt känna igen dessa tecken, vidta åtgärder i tid och hantera situationen med rätt behandling. Precis som vid andra problem är den mest effektiva behandlingen vid bukspottkörtelfistel “kunskap och tidig intervention”.