Vid behandlingen av bukspottkörtelcancer föredras subtotal och distal pankreatektomi särskilt när tumören är belägen i kropp eller svans av bukspottkörteln. Vid en distal pankreatektomi avlägsnas bukspottkörtelns svans och ibland en del av kroppen. Dessutom kan mjälten avlägsnas under denna operation. Subtotal pankreatektomi är däremot en procedur som kräver borttagning av ett större område. Båda operationerna utförs med minimalt invasiva metoder. Dock är kirurgisk ingrepp inte alltid möjlig eftersom bukspottkörtelcancer hos de flesta patienter redan har spridit sig vid diagnos, vilket begränsar behandlingsalternativen.
Vad är Subtotal och Distal Pankreatektomi vid Bukspottkörtelcancer?
Bukspottkörtelcancer behandlas med subtotal och distal pankreatektomi, som riktar sig mot specifika delar av bukspottkörteln. Vid en distal pankreatektomi avlägsnas bukspottkörtelns svans samt en del av kroppen, och oftast tas även mjälten bort. Subtotal pankreatektomi är däremot en mer omfattande procedur som kräver att en större del av bukspottkörteln tas bort. Båda operationerna syftar till att avlägsna det cancerösa vävnaden. Dessutom försöker kirurgen bevara bukspottkörtelns funktioner så mycket som möjligt. Dessa kirurgiska metoder kan utföras med öppen kirurgi eller med minimalt invasiva tekniker. Eftersom varje fall är unikt, bestäms valet av kirurgisk metod av patientens allmänna tillstånd och tumörens spridning.
Vad är syftet och effekterna med Subtotal och Distal Pankreatektomi?
Subtotal och distal pankreatektomi spelar en viktig roll vid behandlingen av bukspottkörtelcancer och andra sjukdomar i bukspottkörteln. Det grundläggande syftet med dessa kirurgiska procedurer är att avlägsna det sjuka vävnaden samtidigt som bukspottkörtelns funktioner bevaras så mycket som möjligt. Subtotal pankreatektomi innebär att en stor del av bukspottkörteln tas bort, medan distal pankreatektomi riktar sig mot svansen och en del av kroppen. Båda ingreppen planeras noggrant för att bevara patientens allmänna hälsa.
Bland effekterna av dessa procedurer är en partiell förlust av bukspottkörtelns funktioner betydande. Produktionen av insulin i det endokrina systemet kan minska, vilket kan leda till diabetes. Dessutom påverkas matsmältningssystemet. En minskning av de exokrina funktionerna i bukspottkörteln kan, på grund av otillräckliga matsmältningsenzymer, leda till svårigheter med att bryta ner födointaget. I sådana fall kan patienterna behöva använda enzymtillskott.
Kirurgiska risker är följande:
- Pankreasfistel
- Infektion
- Fördröjd magtömning
- Blödning
Vid en distal pankreatektomi avlägsnas mjälten ofta. Att ta bort mjälten försvagar patientens immunsystem och ökar risken för infektioner. Därför rekommenderas specifika vaccinationsprogram, och i vissa fall kan livslång antibiotikabehandling vara nödvändig.
I vilka situationer används Subtotal och Distal Pankreatektomi vid Bukspottkörtelcancer?
Subtotal och distal pankreatektomi används vid olika stadier av bukspottkörtelcancer och beroende på tumörens placering. Distal pankreatektomi utförs vanligtvis vid tumörer i bukspottkörtelns kropp och svans som är resekabla. Om tumören är associerad med mjälten kan en splenektomi ingå i proceduren. Däremot föredras en subtotal distal pankreatektomi vid mer komplicerade fall där tumören är belägen nära bukspottkörtelns hals eller i närheten av portalvenen. I sådana fall tas nästan hela bukspottkörteln bort, med endast en liten bit vävnad kvar.
- Distal pankreatektomi: Vid tumörer i bukspottkörtelns kropp och svans.
- Subtotal distal pankreatektomi: Vid tumörer nära bukspottkörtelns hals eller stora tumörer.
Hur utförs Subtotal och Distal Pankreatektomi?
Vid både subtotal och distal pankreatektomi ges patienten först allmän anestesi och placeras i ryggläge inför operationen. En lämplig snitt görs i buken för att ge tillgång till bukspottkörteln.
Under mobiliseringsfasen frigörs bukspottkörteln genom att den försiktigt separeras från det omgivande vävnaden. Därefter skärs bukspottkörteln vid halsen eller kroppen, och det område som ska tas bort fastställs. I detta skede används vanligtvis staplerapparater.
Hanteringen av mjälten kan variera beroende på hur operationen fortlöper. Om mjälten ska avlägsnas, bindas dess artär och ven av. Om mjälten ska bevaras, dissekeras dessa kärl noggrant för att upprätthålla blodflödet.
Under exisionsfasen avlägsnas den del av bukspottkörteln som ska tas bort, beroende på mjältens status och sjukdomens spridning. Om nödvändigt kan även bukspottkörtelns huvud ingå i ingreppet.
- Patientposition och snitt: Patienten placeras i ryggläge och ett snitt görs i buken.
- Mobilisering av bukspottkörteln: Bukspottkörteln separeras noggrant från det omgivande vävnaden.
- Skärning av bukspottkörteln: Bukspottkörteln skärs med staplerapparater vid önskat avsnitt.
- Hantering av mjältkärlen: Beroende på om mjälten bevaras eller tas bort, bindas eller dissekeras kärlen.
Vilka är biverkningarna och riskerna med Subtotal och Distal Pankreatektomi?
Efter både subtotal och distal pankreatektomi kan patienter uppleva både kort- och långsiktiga biverkningar och risker. På kort sikt är pankreasfistel en av de vanligaste komplikationerna. Denna komplikation uppstår på grund av att bukspottkörtelvätska sipprar ut från operationsområdet och kan leda till infektion. Dessutom upplever patienter ofta smärta efter operationen, vilken hanteras med smärtstillande medel, men ibland kan kraftig smärta vara ett tecken på komplikationer. En annan vanlig biverkning är infektion. Särskilt när mjälten tas bort eller vid pankreasläckage ökar risken för infektion.
Dessutom kan vissa patienter uppleva en fördröjd magtömning, vilket leder till svårigheter för maginnehållet att passera in i tunntarmen och vanligtvis kräver medicinering. Postoperativ illamående och kräkningar är också vanliga, särskilt på grund av effekterna av anestesi och smärtstillande medel. På lång sikt kan det uppstå risker såsom endokrin svikt. När en betydande del av bukspottkörteln tas bort minskar insulinproduktionen, vilket kan leda till nyupptäckt diabetes. Dessutom kan en minskning av pankreasenzymer orsaka exokrin svikt.
Med tiden kan patienter utveckla matsmältningsproblem som kronisk diarré, malabsorption och viktnedgång. I sådana fall kan enzymtillsättning vara nödvändig. När mjälten tas bort blir patienterna mer mottagliga för infektioner orsakade av inkapslade organismer, och de kan behöva vaccineras och få antibiotikabehandling för att skydda sig mot infektioner.
För vilka är Subtotal och Distal Pankreatektomi lämpliga vid Bukspottkörtelcancer?
Vid behandlingen av bukspottkörtelcancer kan en subtotal eller distal pankreatektomi vara ett lämpligt alternativ för patienter som uppfyller vissa kriterier. För det första är det viktigt att tumören är lokaliserad i bukspottkörtelns kropp eller svans. Det är också en kritisk faktor att tumören inte påverkar de stora blodkärlen eller andra viktiga strukturer i omgivningen på ett allvarligt sätt. Om tumören inte har metastaserat anses patienten vara en bättre kandidat.
- Tumörens placering och spridning: En tumör som är begränsad till bukspottkörtelns kropp eller svans anses vara lämplig.
- Resekabilitet: Patienter med tumörer som kan tas bort fullständigt kirurgiskt är mer lämpade.
- Allmänt hälsotillstånd: Det är nödvändigt att ha ett allmänt hälsotillstånd som klarar av en sådan stor operation.
- Tumörstorlek och infiltration i omgivande vävnad: Små tumörer som inte har spridit sig till den omgivande vävnaden är lämpliga för denna procedur.
Vilka är framgångsfrekvenserna för Subtotal och Distal Pankreatektomi?
Framgångsfrekvensen för distal pankreatektomi (DP) och subtotal pankreatektomi varierar beroende på den använda kirurgiska metoden och typ av sjukdom. Vid godartade eller låggradigt elakartade fall är framgångsfrekvensen för distal pankreatektomi hög. Särskilt den laparoskopiska, mjältsparande distala pankreatektomin (SPDP) används ofta i sådana fall och har hög framgång. Ungefär 80% av patienterna som genomgår distal pankreatektomi upplever färre komplikationer jämfört med operationer där splenektomi utförs.
- Komplikationsfrekvens: mellan 27% och 34%
- Stora komplikationer: mellan 3,3% och 8,4%
- 90-dagars mortalitetsfrekvens: under 1%
Subtotal pankreatektomi anses vara ett mer komplicerat ingrepp och har en högre morbiditetsfrekvens än distal pankreatektomi. Denna frekvens varierar mellan 38% och 69%, beroende på storleken av den borttagna bukspottkörteln och patientens allmänna hälsa. Trots det högre risken för komplikationer kan subtotal pankreatektomi vara livsavgörande, särskilt vid allvarliga fall såsom pankreatisk duktal adenokarcinom.
Båda operationerna innebär vissa risker. Till exempel kan 3,6% till 8,3% av patienterna utveckla en postoperativ pankreatisk fistel (POPF) efter distal pankreatektomi. Utvecklingen av minimalt invasiva tekniker, såsom robotassisterad distal pankreatektomi, har dock bidragit till att förkorta operationstiden och återhämtningsperioden, vilket minskar dessa risker.
Hur ser den förväntade återhämtningsprocessen ut efter Subtotal och Distal Pankreatektomi?
Återhämtningsprocessen efter operationen kan variera beroende på omfattningen av den kirurgiska metoden som använts samt patientens allmänna hälsa. Patienter stannar vanligtvis på sjukhuset i 5–10 dagar efter operationen. Om operationen utförs med en minimalt invasiv teknik kan återhämtningstiden vara kortare. Patienter som genomgår en mjältsparande distal pankreatektomi återhämtar sig oftast snabbare än de som får en splenektomi.
Under de första dagarna efter operationen övervakas patienterna noggrant på intensivvårdsavdelningen eller en högberoendestation. Under denna period följs blodsockernivåerna och eventuella läckage av bukspottkörtelvätska noggrant. Pankreasfistel är en av de vanligaste komplikationerna, där hanteringen av dränage är en kritisk del av processen.
Noggrann uppföljning av kostreglering är också nödvändig. Att ta bort en del av bukspottkörteln kan påverka matsmältningssystemet och leda till brist på enzymer. I sådana fall ges enzymtillsättning som behandling. I sällsynta fall kan borttagandet av en betydande del av bukspottkörteln leda till att patienterna inte producerar tillräckligt med insulin, vilket kan utveckla till diabetes. Patienterna får utbildning om hantering av diabetes och kostreglering efter operationen.
En gradvis ökning av fysisk aktivitet är viktig under återhämtningsprocessen. Patienterna uppmuntras att börja gå inom en eller två dagar efter operationen. Att återgå till normala dagliga aktiviteter kan ta från några veckor till flera månader. Det rekommenderas vanligtvis att undvika tunga lyft eller ansträngande aktiviteter i 6–8 veckor.
På lång sikt finns det en risk för att vissa patienter utvecklar exokrin svikt. Detta kan, på grund av bristande produktion av matsmältningsenzymer, leda till symtom såsom diarré och viktnedgång. Dessa symtom kan hanteras med enzymtillsättning.
