Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi är en minimalt invasiv kirurgisk teknik som används för att behandla tumörer i bukspottkörtelns kropp och svans. Särskilt under denna procedur spelar bevarandet av de spleniska kärlen en viktig roll i att minska risken för infektioner.
Denna kirurgiska metod kan utföras med två olika tekniker beroende på om mjälten bevaras eller ej. En noggrann dissektion utförs för att isolera och bevara de spleniska kärlen, medan bukspottkörteln vanligtvis skärs med en stapler. Dessutom erbjuder denna metod en kortare återhämtningstid och en lägre risk för komplikationer jämfört med splenektomi.
| Definition | Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi är en procedur där den distala (svans-) delen av bukspottkörteln avlägsnas med hjälp av laparoskopi. Att bevara mjälten innebär att den inte tas bort. Denna metod föredras särskilt vid goedaftiga tumörer eller cystor i bukspottkörtelns svans. |
| Indikationer | Goedaftiga tumörer i bukspottkörtelns svans (t.ex. pankreatiska neuroendokrina tumörer), bukspottkörtelcystor, serösa cystadenom, intraduktalt papillärt mucinöst neoplasm (IPMN) och andra benigna lesioner. |
| Fördelar | Tack vare den laparoskopiska metoden görs mindre snitt jämfört med öppen kirurgi, vilket medför mindre smärta, kortare återhämtningstid och snabbare utskrivning. Eftersom mjälten bevaras upprätthålls skyddet mot infektioner. |
| Preoperativ Förberedelse | Blodprover, tumörmarkörer samt MR- eller CT-skanningar används för att bedöma lesionens storlek, placering och närhet till mjälten. Patientens allmänna hälsa utvärderas och förberedelser inför anestesi genomförs. |
| Operationsprocess | Operationen utförs under allmän anestesi. Små snitt görs i buken med laparoskopisk kirurgi. Under proceduren isoleras och avlägsnas den distala delen av bukspottkörteln försiktigt, medan de kärl som leder till mjälten bevaras. På så sätt upprätthålls mjältens funktion. Endast den drabbade delen av bukspottkörteln tas bort. |
| Postoperativ Vård | Under de första dagarna inleds ett vätskediet, varefter man övergår till mjuk mat. Smärthantering sker och blodsockernivåer samt bukspottkörtelns enzymnivåer övervakas. Tack vare den laparoskopiska tekniken sker vanligtvis utskrivning inom några dagar. |
| Komplikationer | Läckage av bukspottkörtelvätska (fistelbildning), blödning, infektion, sällan skador på de spleniska kärlen samt pankreatit. Dessa komplikationer är mindre vanliga jämfört med öppen kirurgi tack vare den mjältbevarande metoden. |
| Återhämtningsperiod | Patienterna kan vanligtvis återgå till sina dagliga aktiviteter inom 1 vecka. Den fullständiga återhämtningstiden kan ta några veckor. På grund av de små snitten är återhämtningen snabb och operationssåret minimalt. |
| Uppföljning och Livsstil | Regelbunden kontroll av blodsocker, övervakning av bukspottkörtelns enzymnivåer, en balanserad och lättsmält kost, att avstå från alkohol och tobak, samt kontroller enligt läkarens rekommendationer. |
Vad är splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi?
Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi är en minimalt invasiv kirurgisk metod som används för att ta bort tumörer i den distala delen av bukspottkörteln. Under denna procedur bevaras eller ligatureras de spleniska kärlen med två olika tekniker. Bevarandet av kärlen minimerar risken för infektion och trombos som kan uppstå vid en splenektomi. Dessutom utförs vanligtvis en noggrann dissektion runt bukspottkörteln och de spleniska kärlen med hjälp av laparoskopiska instrument. Denna metod medför mindre blodförlust och en kortare återhämtningstid jämfört med traditionell öppen kirurgi, vilket resulterar i färre komplikationer och en snabbare återhämtningsperiod för patienten.
Vad är syftet och effekterna med splentbevarande distal pankreatektomi?
Splentbevarande distal pankreatektomi (DPDP) utförs med syftet att bevara mjältens immunfunktion och förhindra komplikationer relaterade till splenektomi. Mjälten spelar en avgörande roll i immuniteten mot inkapslade bakterier. Genom att utföra DPDP utan att ta bort mjälten minimeras risken för infektioner efter en splenektomi och patientens immunsystem stärks. Dessutom minskar risken för allvarliga komplikationer, såsom sepsis och trombocytos, som kan uppstå vid splenektomi.
Denna metod syftar också till att bevara bukspottkörtelns normala funktion så mycket som möjligt vid borttagning av laesjoner. DPDP minimerar det kirurgiska traumat och möjliggör en snabbare återhämtning för patienten. Genom att bevara mjälten reduceras de postoperativa komplikationerna.
Forskning har visat att DPDP leder till mindre blodförlust och lägre frekvens av pankreatisk fistel jämfört med splenektomi. Dessutom är sjukhusvistelsen kortare för patienter som genomgår denna metod.
I vilka situationer används splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi?
Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi rekommenderas i vissa fall. Denna procedur används vanligtvis vid behandling av goedaftiga eller låggradigt maligna tumörer i bukspottkörtelns kropp och svans. Dessutom bidrar bevarandet av mjälten till att upprätthålla immunsystemets funktion. Följande situationer är indikationer för denna operation:
- Goedaftiga tumörer: Icke-aggressiva tumörer, såsom insulinom och cystadenom i bukspottkörteln.
- Låggradigt maligna tumörer: Fall med låggradig cancer, exempelvis neuroendokrina tumörer.
- Cystor eller icke-invasiva tumörer: Bukspottkörtelcystor eller IPMN.
- Kronisk pankreatit: Fall där endast den distala delen av bukspottkörteln är påverkad.
Vid denna procedur används två tekniker för att bevara mjälten: bevarande av de spleniska kärlen samt Warshaw-tekniken. Dessa tekniker väljs utifrån patientens individuella tillstånd.
Hur utförs splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi?
Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi är en minimalt invasiv teknik som används för att ta bort laesjoner i den distala delen av bukspottkörteln. För att genomföra operationen placeras patienten på rygg och sätts i en omvänd Trendelenburg-position för att ge optimal åtkomst till bukspottkörteln. Mobiliseringen av bukspottkörteln inleds med en liten snitt och genom att lyfta magens bakre vägg.
Kirurgen dissekerar försiktigt bukspottkörtelns bakre yta och lokaliserar laesjonen med hjälp av laparoskopisk ultraljud. Under dissektionen, med målet att bevara de spleniska kärlen, exponeras noggrant den spleniska artären och venen. Alternativt, när Warshaw-tekniken används, offras de spleniska kärlen och mjälten bevaras tack vare de korta gastriska kärlen.
- Patientposition: Omvänd Trendelenburg-position (30°–60°)
- Portplacering: Vanligtvis används fyra trokar
- Mobilisering av bukspottkörteln: Magens bakre vägg lyfts för att exponera bukspottkörteln
- Transsektion av bukspottkörteln: Bukspottkörteln skärs med en linjär stapler
- Dränageplacering: En dränage placeras postoperativt
Under bevarandet av de spleniska kärlen utför kirurgen en noggrann dissektion för att undvika skador på dessa kärl. Vid användning av Warshaw-tekniken bevaras mjältens perfusion genom de korta gastriska kärlen. Efter att bukspottkörteln har skurits, säkerställs hemostasen och operationsområdet stängs, varefter proceduren avslutas. Patienten övervakas noggrant postoperativt för eventuella komplikationer.
Vilka är biverkningarna och riskerna med splentbevarande distal pankreatektomi?
Splentbevarande distal pankreatektomi är en kirurgisk procedur som medför vissa risker och biverkningar. Trots att bevarandet av mjälten syftar till att undvika vissa komplikationer, kan negativa effekter ändå uppstå efter operationen. En av de vanligaste komplikationerna är bildandet av en pankreatisk fistel, vilket kan leda till att bukspottkörtelvätska läcker ut i bukhålan och kräva intervention. Om de spleniska kärlen inte bevaras ökar risken för mjältinfarct. Särskilt vid användning av Warshaw-tekniken kan blodflödet till mjälten störas, vilket leder till mjältiskemi.
Hos vissa patienter kan även en vänstersidig portal hypertension utvecklas. Detta tillstånd leder till att varicer bildas i magen och matstrupen, även om dessa sällan medför en allvarlig blödningsrisk. Vid fall där de spleniska kärlen tas bort finns även en risk för att ett mjältabscess uppstår, vilket vanligtvis kräver dränage.
Det finns också en risk för att vätska samlas i bukhålan efter operationen, vilket ibland kräver ytterligare ingrepp. Dessutom löper patienterna en risk att utveckla pankreatit, vilket kan uppstå på grund av postoperativ inflammation och leda till buksmärta.
För vem är splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi lämplig?
Splentbevarande laparoskopisk distal pankreatektomi är särskilt lämplig för vissa patientgrupper. Främst kan patienter med goedaftiga eller låggradigt maligna tumörer i bukspottkörtelns kropp eller svans dra nytta av denna procedur. Följande patientgrupper rekommenderas:
- Patienter med bukspottkörtelcystor
- Patienter med neuroendokrina tumörer
- Patienter med intraduktalt papillärt mucinöst neoplasm (IPMN)
Dessutom är det viktigt att beakta situationer där det är möjligt att bevara mjälten, samt att tumören inte påverkar mjältens hilus eller de stora kärlen. Om tumören är liten och den spleniska artären eller venen inte är hotad, kan kärlbevarande tekniker tillämpas. Större tumörer eller fall med vaskulär invasion är dock kontraindicerade för denna kirurgi. Syftet är att bevara mjältens immunologiska funktion och därigenom förhindra komplikationer relaterade till en splenektomi.
Vilka är framgångsgraderna för splentbevarande distal pankreatektomi?
Framgångsgraderna för splentbevarande distal pankreatektomi (DKDP) är generellt höga och varierar enligt olika studier mellan 55 % och 84 %. Dessa siffror kan variera beroende på patientens tillstånd, den kirurgiska tekniken och de angivna indikationerna. Minimalt invasiva metoder, särskilt laparoskopa och robotassisterade tekniker, bidrar ytterligare till förbättrade framgångsgrader.
DKDP erbjuder en lägre risk för komplikationer jämfört med distal pankreatektomi med splenektomi. Särskilt är Kimura-proceduren, där de spleniska kärlen bevaras, en vanligt förekommande metod vid dessa operationer. Studier har visat att denna metod väsentligt minskar risken för sepsis och andra allvarliga infektioner. Dessutom hjälper bevarandet av de spleniska kärlen att förebygga de komplikationer som kan uppstå efter en splenektomi.
Efter DKDP är de kortsiktiga komplikationerna oftast få. I vissa studier rapporterades att i 84,7 % av fallen bevarades de spleniska kärlen framgångsrikt och att inga ytterligare komplikationer uppstod.
Hur ser den förväntade återhämtningsprocessen ut efter splentbevarande distal pankreatektomi?
Återhämtningsprocessen efter splentbevarande distal pankreatektomi (SPDP) delas in i flera faser. I den tidiga fasen stannar patienter vanligtvis 7–10 dagar på sjukhus, där det är viktigt att övervaka eventuella komplikationer. Användning av laparoskopisk teknik kan minska sjukhusvistelsen. Smärtbehandling sker oftast med opioider eller epidural analgesi.
Möjliga tidiga komplikationer inkluderar pankreatiska fistler, fördröjd magsäckstömning och infektioner. Särskilt kan en pankreatisk fistel leda till behov av dränage. Patientens kost inleds med ett vätskediet och övergår, i takt med att detta tolereras, till fast föda. Normaliseringen av tarmfunktionen övervakas regelbundet.
I den mellersta fasen kan patienter, efter utskrivning, gradvis återgå till sina dagliga aktiviteter. Det rekommenderas dock att undvika tung fysisk aktivitet under minst 4–6 veckor.
- Uppföljande bilddiagnostik: Hos patienter som genomgått resektion av de spleniska kärlen kan bilddiagnostik utföras för att övervaka komplikationer såsom mjältinfarct och abscess.
- Sårläkning: Kirurgiska sår och dränageområden övervakas noggrant för tecken på infektion.
På lång sikt återgår patienter vanligtvis till ett normalt liv inom cirka 3–6 månader. Bevarandet av mjälten bidrar till att upprätthålla immunfunktionen, vilket är en viktig fördel med att undvika splenektomi.
- Mjältfunktion: Hos patienter som genomgår resektion av de spleniska kärlen kan det uppstå lätt mjältiskemi, men detta är vanligtvis asymptomatiskt.
- Immunfunktion: Bevarandet av mjälten minskar risken för infektioner efter en splenektomi och säkerställer att immunsystemet fungerar normalt.
- Livskvalitet: Patienter som behandlas med mjältbevarande tekniker upplever färre komplikationer och en bättre livskvalitet under återhämtningsprocessen.
