Bukspottkörteln är ett organ som ligger mellan magsäcken och ryggraden. Detta organ är involverat i produktionen av enzymer som hjälper till att smälta maten och vissa hormoner, t.ex. insulin, som hjälper till att kontrollera blodsockret.
Mutationen av friska celler i bukspottkörtelns gångar som är utom kontroll leder till bildandet av bukspottkörtelcancer. Orsakerna till bukspottkörtelcancer inkluderar ålder, kön, rökning och alkoholkonsumtion samt genetik.
Cancer i bukspottkörteln kan vara genetisk. Om det finns en historia av minst 2 bukspottkörtelcancer i förstagradssläktingar som föräldrar, syskon eller barn i familjen, kan en genetisk cancer nämnas här.
Personer med minst 2 förstagradssläktingar med pankreascancer har en livslång risk att utveckla pankreascancer. Det kan fastställas om individer med en sådan familj har en speciell ärftlig genetisk mutation som kan orsaka bukspottkörtelcancer.
För detta krävs genetisk testning. Genetiska mutationer i gener som orsakar andra sällsynta ärftliga cancersyndrom kan också öka risken för bukspottkörtelcancer. Det finns genetiska tester för dessa gener, men genetiska tester bör utföras under överinseende av en specialistläkare med expertis inom detta område.
Normalt innehåller varje cell två kopior av gener, en från modern och en från fadern. Forskarna är överens om att pankreascancer följer ett autosomalt dominant arvsmönster, även om de specifika gener som orsakar pankreascancer inte är kända.
För att pankreascancer ska utvecklas räcker det med att en enda kopia av en gen är muterad. Det innebär att en förälder med en genmutation kan föra vidare en kopia av sin normala eller muterade gen till sitt barn.
Det finns därför en femtioprocentig chans att ett barn med en mor eller far med mutationen kommer att ärva genen. Men om föräldrarnas testresultat inte visar mutationen minskar risken för barnets syskon betydligt. Även då anses risken vara högre än den genomsnittliga risken.
Vad orsakar genetisk bukspottkörtelcancer?
Det är för närvarande inte möjligt att tala om ett särskilt test för diagnos av bukspottkörtelcancer med en genetisk förlopp. I vissa fall kan dock bukspottkörtelcancer upptäckas hos individer beroende på genetiska faktorer.
Om det finns två eller flera personer i en familj som diagnostiserats med bukspottkörtelcancer kan man förutse att deras förstagradssläktingar också kommer att utveckla bukspottkörtelcancer.
Om 3 eller fler nära släktingar på moderns eller faderns sida har diagnostiserats med bukspottkörtelcancer tyder det också på att du kan ha en genetisk predisposition för bukspottkörtelcancer.
Livstidsrisken för att utveckla bukspottkörtelcancer är 1 procent för en person som inte har någon familjehistoria av bukspottkörtelcancer. Men den som har en familjehistoria med bukspottkörtelcancer löper en livslång risk att utveckla bukspottkörtelcancer. Och naturligtvis är denna risk högre än 1 procent.
Det uppskattas att personer vars mor, far, syskon eller barn har bukspottkörtelcancer har en 3-5 gånger högre risk att utveckla bukspottkörtelcancer än den allmänna befolkningen.
Personer med minst två förstagradssläktingar med bukspottkörtelcancer beräknas ha en 5-7 gånger högre risk än normalt.
Hos individer med 3 eller fler förstagradssläktingar som diagnostiserats med bukspottkörtelcancer antas denna risk öka 30 gånger.
Tyvärr vet man inte om screening för pankreascancer är effektiv och därför är det inte möjligt att tala om rutinmässig screening för genetisk pankreascancer.
Forskare arbetar fortfarande med dessa frågor. Med tanke på att individer som sannolikt har en genetisk predisposition löper hög risk är det viktigt att screena dessa individer.
Vid vilken ålder uppträder pankreascancer?
Nuvarande riktlinjer rekommenderar att individer i familjer med diagnostiserad bukspottkörtelcancer bör screenas från 50 års ålder eller 10 år före den tidigaste diagnosen av bukspottkörtelcancer i familjen. Det finns två diagnostiska test som används av detta skäl.
Det första av dessa är magnetisk resonanstomografi. Differentialdiagnos av tumören kan göras med denna bilddiagnostiska metod.
Denna bildmetod kan också användas i kombination med datortomografi om det behövs. Ett annat diagnostiskt test är endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi.
Vid detta test förs ett endoskop, dvs. en flexibel slang med en kamera i änden, in i magsäcken och tunntarmen genom halsen. Tack vare detta flexibla rör med en kamera i änden kan specialisten tydligt se och tolka bukspottkörteln, gallblåsan och tunntarmen.
Detta test kan också användas för att upptäcka förträngningar i gångarna som orsakas av tryck från cancerceller som kan finnas i dessa gångar.
Även om det finns andra tester som används för att identifiera bukspottkörtelcancer, används dessa två tester i allmänhet vid diagnos av bukspottkörtelcancer som kan vara genetisk.
Finns det någon behandling för pankreascancer?
Tidig diagnos av bukspottkörtelcancer är den mest grundläggande faktorn för behandling. Men när behandlingsprocessen inleds måste läkaren göra en fysisk undersökning samt laboratorie- och radiologiska undersökningar för att kunna avgöra i vilket stadium tumören i bukspottkörteln befinner sig.
Som ett resultat av dessa undersökningar kan läkaren fastställa en lämplig behandling. Om patienten är lämplig för kirurgisk behandling används vanligtvis kirurgisk behandling. Om patienten inte är lämplig för operation kan processen fortsätta med strålbehandling och kemoterapi. Därefter utvärderas patienterna för operation igen.
Sammanfattningsvis kan bukspottkörtelcancer tillskrivas faktorer som ålder, kön, rökning, konsumtion av tobaksprodukter och alkoholkonsumtion samt genetisk bakgrund.
Om en person har en familjehistoria med pankreascancer är det mycket mer sannolikt att de utvecklar pankreascancer än personer utan en familjehistoria med pankreascancer.
Av den anledningen bör dessa personer genomgå genetiska tester för att kontrollera om de har denna cancer som en förebyggande åtgärd redan innan de uppvisar symtom. Särskilda bilddiagnostiska metoder och laboratorietester är också till hjälp vid uppföljningen. Vid minsta symptom eller misstanke bör man uppsöka läkare.
Assoc.Dr.İsmail SERT tog examen från Ege University, medicinska fakulteten och slutförde sin specialistutbildning vid Tepecik Training and Research Hospital, allmänkirurgiska kliniken. Under sin specialistutbildning fick han utbildning i transplantation av öceller i bukspottkörteln, levertransplantation och njurtransplantation, lever- och bukspottkörtelkirurgi vid Genèves universitetssjukhus i Schweiz under 6 månader.
