Cancer i bukspottkörteln är en vanlig och svårbehandlad sjukdom i hela världen. Under de senaste åren har immunterapimetoder visat sig lovande för behandlingen av denna sjukdom. Denna behandling gör det möjligt för kroppen att bekämpa cancerceller med hjälp av immunsystemet. Immunterapi erbjuder ett nytt alternativ, särskilt för patienter med långt framskriden bukspottkörtelcancer. Denna metod aktiverar immunsystemet så att det känner igen och förstör cancerceller. På så sätt kan kroppen bekämpa cancern på egen hand. Immunterapi vid bukspottkörtelcancer framstår som en innovativ metod som kan förändra sjukdomsförloppet.
Pankreascancer och immunterapi: Nya framtidsutsikter
Denna typ av cancer är fortfarande ett allvarligt problem för den globala hälsan. En av de största utmaningarna vid behandling av denna sjukdom är att den inte kan diagnostiseras i ett tidigt skede. Därför måste de flesta patienter påbörja behandlingen i avancerade stadier. Behandling av adenokarcinom i pankreas (PAC) är en utmanande process och endast en liten andel av patienterna överlever under lång tid. Enligt Siegel R är den totala 5-årsöverlevnaden för patienter med avancerad PAC mindre än 5 procent.
Immunterapi har blivit en viktig del av cancerbehandlingen under de senaste åren. Denna behandlingsmetod fungerar genom att aktivera immunsystemet mot cancerceller. Användningen av immunterapimetoder vid bukspottkörtelcancer anses vara en ny och lovande metod. Effekten av immunterapi vid behandling av bukspottkörtelcancer testas i olika kliniska prövningar.
Några metoder som används vid immunterapi är följande:
- Användning av immunkontrollpunktshämmare som CTLA-4 och PD-1. Enligt Vicki Brower gör dessa molekyler immunsystemet mer effektivt mot tumörceller.
- Enligt Erika Vacchelli et al används terapeutiska cancervacciner för att förstärka immunsvaret mot tumörassocierade antigener.
- Enligt Edmund K Waller är adoptiv cellöverföring (ACT) en modifierad återanvändning av patientens egna immunceller.
Standardmetoder som kirurgi, kemoradioterapi och kemoterapi har begränsad framgång vid behandling av bukspottkörtelcancer. Därför är innovativa behandlingsalternativ som immunterapi av stor betydelse. Immunterapins effekt och säkerhet undersöks och utvecklas kontinuerligt.
Framtiden för immunterapi vid bukspottkörtelcancer kommer att formas av pågående kliniska prövningar och forskning. Denna behandlingsmetod har potential att erbjuda nya och mer effektiva behandlingsalternativ för patienter. Immunterapi kan förändra paradigmen för behandling av bukspottkörtelcancer och erbjuda en lovande väg för patienterna.
Immunterapins roll och utveckling
Bukspottkörtelcancer är en svårbehandlad sjukdom och immunterapi erbjuder nytt hopp inom detta område. Immunkontrollpunktshämmare som anti-CTLA-4 och anti-PD-1/anti-PD-L1 spelar en viktig roll i kampen mot cancer genom att aktivera T-celler. Effekten av dessa metoder vid adenokarcinom i pankreas (PAC) har dock varit begränsad.
Enligt studien av Royal et al gav Ipilimumab inte de förväntade resultaten hos PAC-patienter och var förknippad med ökad toxicitet. Enligt studien av Mohindra et al gav kombinationen av Ipilimumab och gemcitabin mer lovande resultat. Mediantiden för progressionsfri överlevnad för denna kombination var 2,5 månader och mediantiden för total överlevnad var 8,5 månader.
I en studie utförd av AstraZeneca visade användningen av tremelimumab som monoterapi låg effekt hos patienter med PAC och medianvärdet för den totala överlevnadstiden rapporterades vara endast 4 månader. I en annan studie av Aglietta et al ökade dock kombinationen av Tremelimumab och gemcitabin den totala medianöverlevnaden till 7,4 månader.
Pembrolizumab är ett annat medel som kallas PD-1-hämmare och enligt studien av Weiss et al. visade det förbättrad PFS och OS när det användes i kombination med gemcitabin och nab-paklitaxel.
Sammanfattningsvis har immunterapi en betydande potential vid behandling av bukspottkörtelcancer, särskilt i kombination med andra behandlingsmetoder. Forskning inom detta område ger hopp om att kunna utveckla mer effektiva behandlingsalternativ för patienterna.
Antigenicitet och tumörmutationsbörda vid bukspottkörtelcancer
Bukspottkörtelcancer är en viktig cancertyp när det gäller dess antigena egenskaper och tumörmutationsbörda (TMB). Enligt Young K och kollegor inleds immunsvaret mot cancer i denna cancertyp med frisättning och presentation av neoantigener. Denna process ökar presentationen av neoantigen i tumörmikromiljön (TME), vilket ökar antalet intratumörlymfocyter (TIL) och känsligheten för checkpointhämmare.
Pankreascancer (PAC) kännetecknas av låg TMB. Enligt Alexandrov et al. har denna typ av cancer en mycket låg mutationsfrekvens, med en mutation/megabas-kvot på endast 1 mutation/megabas, jämfört med 10 mutationer/megabas-kvoten för melanom och lungcancer. Dessa mutationer påverkar genuttrycket, vilket leder till bildandet av neoantigener.
Analysen av neoantigenprofilen för PAC avslöjar några viktiga resultat. Enligt Bailey et al. uttrycker PAC neoantigener av hög kvalitet trots en relativt låg TMB. Dessa neoantigener har en robust nivå av uttryck på HLA klass 1-molekyler.
Det finns vissa utmaningar för immunterapi i PAC. Enligt Young K och kollegor verkar aktivering av T-celler i denna cancertyp vara problematisk, särskilt av antigenpresenterande celler (APC). I synnerhet dendritiska celler (DC) förekommer i PAC med mycket låg densitet och i omoget tillstånd i TME. Detta kan försämra antigenigenkänningen och den efterföljande aktiveringen av T-celler.
Överväganden för att maximera potentialen för immunterapi vid bukspottkörtelcancer:
- Utveckla strategier för att öka neoantigenpresentationen i TMJ.
- Undersökning av terapier för att öka antalet TIL-celler och deras funktion.
- Utveckling av immunterapier för att rikta in sig på effektiva antigenpresentationsmekanismer trots låg TMB.
- Undersökning av terapeutiska tillvägagångssätt för att stödja aktivering och mognad av dendritiska celler.
Immunterapins roll vid behandling av pankreascancer kan komma att bli ännu tydligare när dessa utmaningar har övervunnits. Forskning inom detta område kan utöka behandlingsalternativen och ge patienterna nytt hopp. Immunterapi vid bukspottkörtelcancer är fortfarande ett kritiskt område för att förstå sjukdomens natur och behandlingsmetoder.
Immunterapi och kombinationsbehandlingar
Bukspottkörtelcancer är en av världens dödligaste cancerformer. Även om konventionella behandlingsmetoder ofta är otillräckliga, erbjuder immunterapi en lovande ny metod inom detta område. Även om kirurgisk resektion är den viktigaste behandlingsmetoden för adenokarcinom i pankreas (PAC), befinner sig de flesta patienter i ett avancerat stadium vid tidpunkten för diagnosen, vilket gör kirurgiska ingrepp omöjliga. Detta begränsar behandlingsalternativen och leder ofta till ett dåligt sjukdomsutfall.
Immunterapi vid behandling av PAC har nyligen uppmärksammats. Kliniska prövningar har utvärderat effekten av immunterapi vid PAC, men dessa studier ger ofta nedslående resultat. Den främsta anledningen till detta är att PAC har låga immunogena egenskaper och detta påverkar behandlingssvaret negativt. Den låga TMB (tumörmutationsbördan) i PAC hämmar produktionen av neoantigen och infiltrationen av T-celler.
Ett av de största hindren för immunterapi vid behandling av pankreascancer är heterogeniteten hos det desmoplastiska stromat och dominansen av immunsuppressiva celler i tumörmikromiljön (TME). Enligt Torphy, Zhu och Schulick utgör tumörassocierade makrofager (TAMs), cancerassocierade fibroblaster (CAFs), myeloidderiverade suppressorceller (MDSCs) och regulatoriska T-celler (Tregs) i TME allvarliga hinder för effekten av immunterapiläkemedel. Dessa celler döljer cancercellerna för immunsystemet, vilket begränsar behandlingens framgång. Å andra sidan, enligt Upadhrasta och Zheng, minskar den låga mutationsbördan i bukspottkörtelcancer produktionen och frisättningen av neoantigener. Detta minskar antalet intratumörlymfocyter (TIL) och minskar ytterligare effekten av immunterapi.
Kombinationen av immunterapi och cytotoxiska läkemedel ger dock en ny strimma av hopp vid behandling av PAC. Denna kombination kan öka patienternas överlevnad genom synergistiska effekter. Särskilt för dem med lokaliserad sjukdom har kombinationen av checkpointhämmare och kemoradioterapi lett till betydande överlevnadsökningar.
Dessa kombinationsmetoder inkluderar:
- Kombination av checkpointhämmare och kemoradioterapi
- Användning av K-Ras-vaccin hos patienter som är positiva för KRAS-mutation
Dessa metoder har gett bättre resultat för PAC-patienter i allmänhet och har lett till nästan fördubblad överlevnad, särskilt hos KRAS-mutationspositiva patienter.
Assoc.Dr.İsmail SERT tog examen från Ege University, medicinska fakulteten och slutförde sin specialistutbildning vid Tepecik Training and Research Hospital, allmänkirurgiska kliniken. Under sin specialistutbildning fick han utbildning i transplantation av öceller i bukspottkörteln, levertransplantation och njurtransplantation, lever- och bukspottkörtelkirurgi vid Genèves universitetssjukhus i Schweiz under 6 månader.
